fredag 6 februari 2015

Jag har en plan

Är som synes inte en hyperfrekvent bloggare, men NU då mitt nya liv börjar har jag för avsikt att etablera lite regelbundna vanor.

Krogen är såld, skilsmässan klar och sista fågelungen lämnar boet om tre veckor (jaja, att det tar ett år från beslut till verkställighet är lite utanför mitt ansvarsområde). För första gången på trettiosju år kommer jag att ha mitt eget hushålle, och det är så spännande! Möjligheterna känns oändliga.

Herregud, för trettiosju år sedan var jag tjugotvå och bodde i en etta på Torpagatan i Jönköping. Året var 1978, jag hade hela framtiden framför mig och jobbade på krogen och som lärarvikarie. Jag målade tavlor, höll på med mina kreativa projekt, klädskapandet till exempel och skrev på Den Stora Romanen medan jag väntade på att livet skulle välja bana åt mig. 
Kort sagt slog ihjäl tiden med det jag var bäst på: seriell monogami och att vara ytligt charmig och allvarligt oseriös. Livet var nämligen en fest, det hade vi lärt oss av Nationalteatern. 

Om det låter som en lycklig tid så ber jag om ursäkt, det var naturligtvis höga berg och djupa dalar. Men däremot var det en sorglös tid, på det sättet det gärna blir när man bara har sig själv att ta hand om. Och nu, när jag gått hela varvet runt och återigen är singel och barnen är utflugna dyker den där sorglösa känslan upp igen.
Sa jag att det känns spännande?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar