Covid19 aka Corona toppar nyheterna, dag efter dag efte dag efter dag.
Nu har vi drillats i hur vi vi håller smittspridningen nere, hur vi ska tvätta händerna och hur långt avstånd vi bör hålla till vår nästa, så grundligt att jag tror de flesta har fattat. Det har skrivits -och skrivs- spaltmil om karantän och social distansering även om varenda jävel verka ha en egen idé om hur smittskyddet ska skötas på smartaste sätt...
Dagliga presskonferenser återges ordagrant i papperstidningar och återutsänds i nättidningar. Siffror över nya smittade län för län, antal som vårdas i respirator och hur många som dött varje dag, i Sverige såväl som i andra länder. Kända människor som smittats ägnas särskilt intresse, speciellt om de dör. Till sist får vi varje dag en likadan sammanräkning av siffrorna globalt sett.
Men jag vet faktiskt vad jag har för nytta av alla dessa staplar och diagram, om jag behöver ha alla detaljer och exakta siffror om virusets framfart i världen. Det är en flodvåg av information vars intensitet inte verkar mattas av, snarare tvärtom, och det stressar mer än det lugnar.
Nu vore det bra att på allvar tagga ner och gilla läget, fokusera på NU och hur vi ska handskas med alla förändringar och inskränkningar. Hur vi ska göra framöver. Det sociala livet som vi hitintills levt är satt på paus, kanske förändras vårt levnadssätt för alltid med den här nya medvetenheten om hur skört allt är. Och jag tänker att det kanske är en bra sak.
(Pandemonium är helvetets huvudstad i Det förlorade paradiset av John Milton. P är en samlingsplats för alla djävlar, demoner. Ordet har kommit att betyda 'kaos')