onsdag 19 februari 2014

Om att spränga målsnöret

Det är ju bara lillis, trean, som bor kvar hemma. I söndags kom hon efter efter en helg hos den välstrukturerade pojkvännen i Stockholm.
Hon suckade djupt, tog sats och sa:

-Vet du mamma, jag längtar så efter att komma hem till min egen skit och mitt eget stök.

Jag trodde ett litet ögonblick att hon menade att hon var glad över att vara hemma hos oss, i vår gulliga oreda men..

-Ta inte illa upp, en del av skräpet och stökigheten här är säkert min. Men jag känner att jag är redo att flytta hemifrån nu och det känns så himla skönt. Jag har haft lite ångest över att lämna dig och plötsligt så har det gått över! Jag är så glad över det.

Det kom som en blixt från en klar himmel, ärligt talat har jag varit lite orolig över att hon inte har visat några som helst tecken på att vilja ta itu med världen, dvs nån helt annanstans än där jag befinner mig. Goda nyheter alltså! Kyl skumpan!

Ehuru det roligaste i livet så är det ändå ett jävligt utmattande maratonlopp man gör som förälder. Jag har kämpat på i nästan precis trettio år. Förälder kommer jag förstås fortsätta att vara resten av mitt liv men ändå känns det som en sorts målgång när den sista flyttar ut. Det innebär att jag återigen har fri tid.

Så om du hör nåt i luften som prasslar så är det jag som vänder blad.



Med andra(s) ord

I was afraid you'd hit me if i'd spoken up I was afraid of your physical strength I was afraid
you'd hit below the belt I was afraid of your sucker punch I was afraid of you reducing me I was afraid of your alocohol breath I was afraid of your complete disregard for me I was afraid of your temper I was afraid of handles being flown off of I was afraid of holes being punched
into walls I was afraid of your testosterone I have as much rage as you have I have as much pain as you do I've lived as much hell as you have and i've kept mine bubbling under for you you were my best friend you were my lover you were my mentor you were my brother you were my partner you were my teacher you were my very own sympathetic character I was afraid of verbal daggers I was afraid of the calm before the storm I was afraid for my own bones I was afraid of your seduction I was afraid of your coersion I was afraid of your rejection I was afraid of your intimidation I was afraid of your punishment I was afraid of your icy silences I was afraid of your volume I was afraid of your manipulation I was afraid of your explosions I have as much rage as you have I have as much pain as you do I've lived as much hell as you have and i've kept mine bubbling under you were my keeper you were my anchor you were my family you were my saviour and therein lay the issue and therein lay the problem

Alanis Morissette "Sympathetic Character"

lördag 15 februari 2014

Helvete, är vi redan där?!

Om någon har missat det så har nu (ialla fall facebookvänstern) startat sin valkampanj. Inget nytt under solen; bara att damma av gamla floskler, tjohej! Det jobbiga är att i dessa människors ögon ser världen ut exakt som den gjorde 1917.

Och om jag ruttnar på gamla mossiga argument redan nu.......
hur fan ska jag orka fram till i höst?

Jo, mitt hjärta sitter till vänster.

Men jag är inte bara socialist, jag är mamma också! Och företagare. Och relativt modern. Och en tänkande människa. Och allergisk mot politisk retorik som går i i en nedåtgående spiral (läs: DUMHETER).

Fyfan. Ska man bara skjuta sig kanske...?

torsdag 13 februari 2014

Unsent II

Räknar ner till kärlekens julafton.
Kan tyckas lite konstigt såsom varande super-singel, men Kärleken är evig, som hon uttryckte det LPH, så jag kan väl lika gärna ägna min egentid åt att summera och planera..

En sak är klar, jag måste se över urvalsprocessen. En mig närstående (och trettio år yngre, om det är till någon ledning) föreslog att jag skulle tvingas ta ett slags körkort för att få framföra ytterligare en make. Jag förstår tanken. Spontanitet och optimism på fullgas parat med kelsjuka och överdriven tillit har gjort att mitt bullshitfilter har på tok för stora maskor. Just ingenting fastnar där.

Men å andra sidan så vill jag hellre vara Happy-go-lucky än Ior. Inte är det särskilt konstruktivt att ångra sitt liv heller. Det är som det är för att det blev som det blev. Mina misstag likväl som mina triumfer har gjort mig till den jag är. Och slutligen, även de värsta rövhålen är människor. Jag har älskat mina rövhål, hett och innerligt och med hela huvudet, varit lycklig, och då får det vara värt smärtan.

Lite vemodig i hjärtat  tillägnar jag er, kära exmän, denna sång.
För hur det än blev, you truly rocked my world.

http://www.youtube.com/watch?v=8Wlhw_=kp

Och jag börjar äntligen se fram emot fler verser..
Tiddelipom, det finns liv kvar att leva!




Omaka

En del funkar bara inte ihop.

Vårljuset och mina fönster till exempel....

onsdag 5 februari 2014

Trött i ögonen

Jag betraktar min värld, min direkta närmiljö, samhället.
Ögonen blir klotrunda av förvåning ibland.
Det fina och fantastiska är roligt att upptäcka.
Men en del av det jag ser är så underligt. 
Ibland stötande, ibland skrämmande
och besvärande ofta direkt löjligt.

Tänker till exempel på att det mesta av ett samhälles handel och service hanterar kontanter,
av just serviceskäl. Tvingas hantera kontanter, trots rånrisken. 
De enda som vägrar ge denna service är bankerna.

BANKERNA!

Banker, som har valv och tidlås och larmknappar och övervakningskameror och säkerhetsavdelningar och vaktteam vid alla förflyttningar och överlämningar!
På grund av rånrisken känner de sig inte säkra vid kontanthantering!
De tycker att det är bättre att den servicen ombesörjs t ex av en extraarbetande nittonårig student på en mack vid elvatiden på kvällen.

Jag fattar inte den logiken.

tisdag 4 februari 2014

Yama


Karmalagen.
Den skojar man inte bort.

Det behöver inte ens vara nån som vet om att du utmanat Karma.
Inte en jävel utom du själv vet vad du gjort i det blå skåpet.
Och förstås Karma.
Tjoiiiinggg!
Där kom kvittot.

(och med "du" avses "jag")

fredag 31 januari 2014

Gu'va Bra Sackt

Ibland är det bra att lyssna på vad någon annan har att säga.
Eller lyssna noga på en låttext.
De mest otippade människor kan ibland få till en jävligt bra sägning
som man, omruskad, kan bära med sig resten av livet.

Den här är ett bra ressällskap för den som inte är rädd för förändring:

"Försvara dina begränsningar
och du får behålla dem".

måndag 27 januari 2014

Teknikerhat de luxe

Har egentligen lämnat datorn för en stund för att sy några trevliga dockor föreställande de långfingriga ADHD-nötter son "utvecklar" Facebook i en allt mer hysterisk takt.

När jag sytt klart ska jag sticka rostiga nålar igenom dockorna och elda upp deras hår med min cigarettändare, hehe.

Sen ska jag lägga dem i syra.

Kanske fira mitt fina dagsverke med en kopp kaffe.


torsdag 23 januari 2014

Dagsform: bleksvart

Har svårt att hitta glädjen, orken, lusten.
Jag fejkar allt jag kan men än har jag inte mejkat det.

Men det är väl bara att bita ihop....
Som Y och J säger:
"Nu ä vi här å nu har vi trevligt å så pratar vi inte mer om de!"

onsdag 22 januari 2014

It's not fair

Städar upp och vädrar ut.
Eller nåt åt det hållet.

Men den stora rockaden i huset kräver att jag går igenom alla travar med papper och satan satan satan satan satan - vad hittar jag om inte fler lögner.
Det tar liksom aldrig slut.
Jo - jag gör......

http://mp3juices.com/search/Alanis-Morisette-You-Oughta-Know

söndag 19 januari 2014

Unsent I

den sortens blogg jag skrivit de senaste åren är  FAKTISKT!
VERKLIGEN! alldeles för hemlig. Jag kommer nämligen aldrig till själva keybordet
(vad heter det: knappsatsen med bokstäver).
Allt sker i mitt huvud.
Lysande tankar och ideer.
Delar inte.
Nu har jag tänkt att det skulle bli ändring på det.
Så, hej igen, nu jävlar!

(tänkte bildblogg, men fattar inte hur man gör........)