Kan tyckas lite konstigt såsom varande super-singel, men Kärleken är evig, som hon uttryckte det LPH, så jag kan väl lika gärna ägna min egentid åt att summera och planera..
En sak är klar, jag måste se över urvalsprocessen. En mig närstående (och trettio år yngre, om det är till någon ledning) föreslog att jag skulle tvingas ta ett slags körkort för att få framföra ytterligare en make. Jag förstår tanken. Spontanitet och optimism på fullgas parat med kelsjuka och överdriven tillit har gjort att mitt bullshitfilter har på tok för stora maskor. Just ingenting fastnar där.
Men å andra sidan så vill jag hellre vara Happy-go-lucky än Ior. Inte är det särskilt konstruktivt att ångra sitt liv heller. Det är som det är för att det blev som det blev. Mina misstag likväl som mina triumfer har gjort mig till den jag är. Och slutligen, även de värsta rövhålen är människor. Jag har älskat mina rövhål, hett och innerligt och med hela huvudet, varit lycklig, och då får det vara värt smärtan.
Lite vemodig i hjärtat tillägnar jag er, kära exmän, denna sång.
För hur det än blev, you truly rocked my world.
http://www.youtube.com/watch?v=8Wlhw_=kp
Och jag börjar äntligen se fram emot fler verser..
Tiddelipom, det finns liv kvar att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar